Ok det förra inlägget va inte snällt, och mitt samvete skulle aldrig tillåta att det skulle ske. Jag tänker som ett svin ibland   

Måste ha sex snart. Ja av han får man inget, och jag har mina behov. Vill inte ragga upp nån. Men så svårt är det inte.

Ja ibland gör jag det. När jag behöver styrka. Säger att jag inte tror på Gud. Svårt. Vet inte. Det är inte logiskt att det finns en gud, men för världens folk så hoppas jag innerligt att Gud finns och kommer o gör världen till en bättre plats. Annars får jag hoppas på karma

Det jag är mest rädd för är att mina känslor för honom ska försvinna. Och tyvärr är det på god väg att bli så. Vill inte sluta va kär, vi skulle ju bli gamla ihop.   

Fast det är nog bäst så.

...finns inte i min värld.

Orkar inte kämpa, orkar inte lita.

Man ska inte lita på vad folk säger, utan på hur de beter sig. Det är något man lär sig den hårda vägen, och då kan det inte bara förträngas bort.

Ibland är det som att kärleken räcker inte till. När man är i en depression så orkar man tyvärr inte engagera sig så mycket i de närmaste. Kan man inte ta hand om sig själv så orkar man inte ta hand om nått. Och så blir man ännu mer deprimerad pga det.

Lite tankar bara.   

Är rädd. Otroligt rädd. Kan jag inte bara få hjälp av en hjälte? Orkar inte leva med denna rädslan. Hur ska jag kunna ta mej samman.? Vill bara läggas in på psyket och få lugnande, men måste jobba. De ska inte få veta hur dåligt skick jag egentligen är i. Då kommer jag inte få mer jobb. Ingen vill väl anställa ett nervvrak?? Jag går under snart om jag inte får veta.

Jag är så bakis idag och har inga värktabletter hemma.   Måste kolla mitt konto med för att se om jag har något kvar xD Fast det har jag. Är vrålhungrig men lat så det blir bara att värma lite soppa och ta några mackor. Sen en dusch o sen ut i det vackra vädret. Men jag är ingen friskis som gillar långa promenader, men måste försöka. Saknar min man jättemycket och vill inte bo så långt ifrån honom. Men blir det bättre om man flyttar ihop? Jo för mej, men tänk om han tröttnar? Alltså man ska lite på varrandra, men med mina erfarenheter så kan jag inte lita på någon. Inte ens mej själv. Jag har svårt med impulser o kan säga saker jag ångrar. Vet att jag inte ska säga sånt, men det är inget jag kan göra något åt. Torrettes? Eller hur det nu stavas. Hahaha skulle någon diagnotisera mej så skulle jag nog ha allt.  

Väntar på tid hos doktorn, väntar på ork att söka jobb, väntar på att kunna flytta. Kan inte ta tag i mitt liv  måste få hjälp av psykiatrin men vet inte om jag kan få det. Måste må bra någon gång. Går under snart och är helt förtvivlad. Verkar bara som min depression blir värre för varje år. Så jobbiga tankar. Tror att om jag får rätt medicin och rätt terapi så ska det bli lättare, men jag orkar inte tjata om hjälp och tider. Vill bara va ifred och slippa folk. Skulle va skönt om man kunde bli självförsörjande ute i en stuga i skogen, men det går bara inte. Måste ja ha datorn. Vill inte, rkar inte. Värst på kvällar och mornar. För lite sömn kan nog påverka, men jag vill inte somna för då vaknar jag till ännu en ångestfylld dag. Jag dprängs snart sönder av all denna ångest. Men måste leva. Har några jag älskar och måste skydda och hjälpa.